Skillnaden mellan dispositiv lag och tvingande lag

Skillnaden mellan dispositiv lag och tvingande lag (även kallat för indispositiv lag) är att, dispositiv lag är frivillig och går att avtala bort i del eller helhet. Tvingande lag (indispositiv lag) är däremot lagstiftning som inte går att avtala bort.

Det är inte heller tillåtet att avtala om sämre villkor än vad den tvingande lagen föreskriver. Tvingande lag utgör en form av tvingande gränser som avtalet måste vara anpassat till (minimum krav).

Som företagare är det viktigt att hålla koll på vad som är tillåtet att avtala om, och vad som inte är det. Ofta framgår det av lagens första paragrafer, om lagen är tvingande eller dispositiv, genom hänvisning till ifall det är tillåtet att avtala om annat eller inte.

Nedan följer en beskrivning av skillnaden mellan dispositiv lag och tvingande lag samt exempel på vissa lagar som antingen är dispositiva, tvingande eller semidispositivta.

 

Skillnaden mellan dispositiv lag och tvingande lag

 

Dispositiv lag

Köplagen är ett exempel på en dispositiv lag, som parterna i ett avtal kan välja att avtala bort i del eller i sin helhet. Köplagen gäller vid avtal mellan två näringsidkare eller mellan två privatpersoner, såvida dessa inte avtalat om annat.

I köplagen framgår det exempelvis att reklamationer ska ske “inom skälig tid”. Avtalsparterna har rätt att istället avtala om att reklamationer ska ske “inom två veckor räknat från och med varan avlämnande” och då gäller detta avtalsvillkor före det som framgår i lagen. Om parterna istället inte alls har avtalat något kring reklamation, kan köplagens bestämmelser bli aktuella.

 

Tvingande lag

Konsumentköplagen är ett exempel på en tvingande lagstiftning, som är tvingande till förmån för konsumenten. En konsument har en lägre ställning jämfört med säljaren och därför utför konsumentköplagen och bestämmelserna i lagen en skyddslagstiftning, till förmån för konsumenten som är den svagare parten i avtalsförhållandet.

Konsumentköplagen ger exempelvis konsumenter rätt att reklamera en vara inom 3 år. Säljaren får inte genom avtal med konsumenten avtala om sämre villkor, än vad konsumentköplagen föreskriver. Detta innebär att det inte är tillåtet att avtala om 2 års reklamationsrätt. Däremot är det tillåtet att avtala om bättre villkor än vad som framgår i lagen. Exempelvis är de tillåtet att avtala om 4 års reklamationsrätt.

 

Semidispositiv lag (halvdispositiv lag)

Lagen om anställningsskydd är en så kallad semidispositiv lagstiftning (halvdispositiv) eftersom den innehåller bestämmelser som dels är tvingande, dels dispositiva. Bestämmelserna i denna lag kan i vissa fall bli omförhandlade på vissa förutbestämda sätt genom kollektivavtal, och då gäller villkoren i kollektivavtalet före bestämmelserna i lagen om anställningsskydd, när kollektivavtalet är tillämpligt. Men en arbetsgivare får inte i sina egna anställningsavtal, erbjuda arbetstagaren sämre villkor än vad lagen om anställningsskydd tillåter. Exempelvis har arbetstagare normalt rätt till 25 semesterdagar per år, och arbetsgivaren får inte avtala om färre semesterdagar om arbetstagaren har rätt till 25 semesterdagar enligt lagen.

 

Mer information

Vad är befogenhet och behörighet?

Skribent: Företagsforumet.

Läs fler inlägg om juridik

Forumet kan du som medlem ställa frågor, kommentera och diskutera företagande med andra medlemmar. Forumet är en digital plattform där medlemmar kan lära sig av varandra och dela med sig av erfarenheter.

Besök Forumet – klicka här!

Dela detta inlägg: