Native eller hybrid app

Det finns huvudsakligen två sätt att programmera en app på, genom så kallat ”native” eller ”hybrid”.

Skillnaden mellan att programmera genom native och hybrid

Native

En ”native-app” har utvecklats för att bli använd till en viss plattform eller viss enhet, exempelvis Android eller IOS. De två vanligaste operativsystemen är Googles Android och Apples iOS. Då en native-app är specifikt programmerad för en viss enhet, underlättar det att använda enhetsspecifik hårdvara och mjukvara. Native-appar har ofta snabbare responstid än hybrid-appar och kan enklare koppla till hårdvarans funktioner, såsom mikrofon eller kamera.

Hybrid

En ”hybrid-app”, även kallad ”cross-platform”, tillåter programmerare att en skriva kod för en app som kan bli använd på flera plattformar. Exempelvis Android, iOS och webbläsare m.fl. Den kombinerar delar av webbapplikationer och inbyggda appar och är en mjukvaruapplikation. Hybridappar kan vara något långsammare än native-appar, eftersom de lägger till ett extra lager mellan målplattformen och källkoden.

Vilket alternativ är bäst?

Det är svårt att säga vilket av dessa sätt som är det bästa alternativet. Svaret beror på vad appen ska innehålla och vad syftet med appen är.

Appen brukar bli bättre anpassad till enheten med nativeprogrammering, men det är också mer kostsamt. Med tanke på att det krävs två separata appar (en till Android och en till iOS) genom en nativeprogrammering samt ofta en webbplats, kan det bli mycket dyrare än att programmera i ”hybrid”.

Med en simpel app, kan det räcka med en som är programmerad i hybrid. Detta gäller såvida appen inte använder allt för många enhetsspecifika funktioner som är inbyggda i hårdvaran. Exempelvis stegräknare, kamera, GPS eller liknande. Medan det kan vara bättre med en native-app i mer avancerade appar. Till exempel om appen innehåller mer avancerade funktioner och använder enhetsspecifika funktioner som finns inbyggda i hårdvaran.

Skribent: Företagsforumet.